На главную

Арсений Тарковский

Вот и лето прошло,
Словно и не бывало.
На пригреве тепло.
Только этого мало.

Всё, что сбыться могло,
Мне, как лист пятипалый,
Прямо в руки легло,
Только этого мало.

Понапрасну ни зло,
Ни добро не пропало,
Всё горело светло,
Только этого мало.

Жизнь брала под крыло,
Берегла и спасала,
Мне и вправду везло.
Только этого мало.

Листьев не обожгло,
Веток не обломало...
День промыт, как стекло,
Только этого мало.

Så var sommar förbi
som det jämnt varit vinter...
Mitt i solen stod vi,
men det var för lite

Alla löften vi höll,
som ett blad sista biten
rakt i händerna föll,
men det var for lite

Och i sus och i dus -
ej förgäves var riten!
Livet brann som ett ljus,
men det var för lite

Och i ur och i skur,
garanterat vid vite...
Nog, så hade jag tur,
men det var för lite

Inget hänt, inget bränt,
inget slaget och slitet.
Och det må vara hänt
att det var för lite.

Översättning av Gleb Meyler